1900-talets orgelbyggen

1900-talets orgelbyggen

 

Läktaren i väster utsattes som sagt för kritik. När domkyrkan 1907-1910 genomgick en omfattande restaurering, togs den bort, och orgeln flyttades till sin nuvarande plats i koret. Enligt ett första förslag av restaureringsarkitekten Fredrik Liljekvist (han som ritade bl a Dramatiska teatern i Stockholm, vilket man kan se på vissa detaljer i orgelfasaden och över altaret) skulle orgeln sprängas in i norra korväggen. Den placerades dock slutligen på en nyuppförd läktare framför denna vägg. I samband med flyttningen fick orgeln nya luftlådor (roosewelt), ny mekanik samt nytt spelbord. Den tidigare stämdispositionen behölls dock orörd. I samband med manualomfångets utökning till g3 och pedalomfångets ökning till d l gjordes dock två nya pipor i varje stämma.

 

Under inflytande av den s k orgelrörelsen, som framväxte under 1940- och 50-talen och som satte upp den nordtyska barockorgeln med dess ljusa klang och skimrande övertonsstämmor som ideal för det dåtida orgelbyggeriet, utförde orgelbyggaren Nils Hammarberg i Göteborg en omdisponering av orgeln år 1944. Därvid ändrades orgeln från att ha varit ett romantiskt stilinstrument till något, som dock långt ifrån var en "barockorgel".

 

 

Stämma från 1860

Ändrades 1944 till

Man.I: Gamba 8´

Kvintadena 8´

Man. II: Bassethorn 8´

Principal 4´

Man. II: Flute oct. 4´

Nazard 2 2/3´

Man. II: Flageolette 2´

Svegel 2´

 

Ters 1 3/5´(ny)

 

Cimbel 3 ch (ny)

Pedal: Violon 16´

Oktava 8´

Pedal: Violoncelle 8´

Oktava 4´

Pedal: Flöjt 4´

Flöjt 2´

 

Mixtur 3 ch (ny)

När vid mitten av 1960-talet en ny domkyrkoorgel i Strängnäs skulle projekteras, stod ganska snart två förhållanden klara: orgeln skulle behålla sin hittillsvarande placering i kyrkan och stämmorna från 1860 års orgel skulle bevaras. Det första förhållandet, orgelns placering, fastställdes efter en akustisk mätning, som utfördes av orgelbyggaren Stig Magnusson. Denne konstaterade att "den nuvarande placeringen av orgeln är lika gynnsam som varje annan tänkbar uppställning i kyrkan". Beträffande bevarandet av 1860 års stämmor var det till en början ett problem hur man skulle kunna förena dessa med nya stämmor av annan klangkaraktär. Lösningen blev slutligen att orgeln fick två olika huvudverk med var sitt "sidoverk": huvudverket från 1860 med sitt sidoverk Ekoverket, lämpliga för spel av romantisk repertoar, samt de helt nya huvud-och positivverken, som tillmötesgår klangkraven i tidigare och senare orgelmusik. I pedalen var problemen mindre att ställa gammalt och nytt sida vid sida på samma låda. Om man så vill kan man säga att domkyrkan fick två orglar i en!

 

Byggnadsarbetet utfördes år 1971 av den danska orgelbyggarfirman Frederiksborg Orgelbyggeri i Hilleröd som innehades av orgelbyggmästarna Troels och Finn Krohn.

 

Program för ombyggnaden uppgjordes av mig i samarbete med orgelbyggarna, antikvarie Axel R. Unnerbäck på Riksantikvarieämbetet samt civilingenjör Erik Byström, Strängnäs. De nya interiörinslag i kyrkorummet som ombyggnaden medförde (Positivet samt spelbordet) ritades av arkitekten Ove Hidemark.

 

 

Orgeln har mekanisk traktur och elektrisk registratur. Samtliga koppel är elektriska. Orgeln fick sju Setzerkombinationer (se dock fortsättningen!). Tremulanternas hastighet och intensitet kan fritt inställas. Manualomfång: C - g 3, pedalomfång: C-f 1.

 

Efter några års användning stod det klart att det elektriska/elektroniska systemet för register och fria kombinationer hade sina begränsningar, både avseende kapacitet och tillförlitlighet, och ett väsentligt modernare och kraftfullare system installerades 1986 av en fristående leverantör, civilingenjör Gudmund Johansson, Stockholm. Detta var uppbyggt på ett i andra sammanhang etablerat sätt med mikrodatorteknik och halvledarminnen.

 

Det då nya systemet bestod av 4000 fria kombinationer, något som 1986 var tämligen unikt. Dessa kombinationer var tillgängliga för organisten via ett förhållandevis intuitivt system med succesiva anrop. Det innebär bl a att organisten utan registreringshjälp kunde exekvera även t ex senromantisk musik, som karaktäriseras av ständiga klangförändringar, med hjälp av hundratals fria kombinationer.

 

1994 utökades det nya kombinationssystemet ytterligare med en persondator, vilken var gömd i en utdragbar låda i spelbordet. Med hjälp av denna var kapaciteten hos systemet i praktiken obegränsad, och man hade dessutom möjlighet att på annan plats dokumentera, arkivera och sammanställa kombinationssekvenser t ex inför konserter.

 

Under 2006 moderniserades systemet ytterligare av Jan Börjeson Orgelvård AB.

 

© Copyright. All Rights Reserved.